Namnbrickor – Spelar det någon roll?

En del arbeten kräver namnskyltar på bröstet, medan andra bestämt avstår. Det är inte konstigt alls eftersom det ibland är minst sagt nödvändigt och ibland inte alls behövs. De arbeten där namnskyltar på de anställda är användbart är ofta yrken där de anställda träffar mycket människor och framförallt okända människor. Hur namnskyltarna är formade, vilka färger de har och vad som står på dem är viktiga detaljer.

Ett exempel på en bransch där namnskyltar är ett måste är vården. De som arbetar på ett sjukhus kommer ständigt i kontakt med nya människor. Varje dag är det personer som kommer in och behöver hjälp med olika saker vilket gör att deras namnskyltar är viktiga. På namnskyltarna står deras namn, och namnet är viktigt för att skapa förtroende. En person som är på ett sjukhus är oerhört sårbar och om de vet om namnet på sjukhuspersonalen så sänks oron. Det är inte bara namnet som står på namnskyltarna utan även yrkestiteln. Det är viktigt för de sjuka och deras nära att veta vad för slags yrkestitel alla anställda som rör sig kring dem har. Vem som är läkare, vem som är sjukskötare och vem som arbetar som receptionist. Detta är ett klassiskt exempel på en arbetsplats där namnskyltar har en viktig och självklar roll.

Arbetar du som säljare eller liknande på en konferens för ditt företag kommer du förmodligen också att ha en namnskylt på ditt bröst. För det första så är det smart eftersom den du börjar prata med då direkt förstår att du arbetar där och inte är en privatperson som vill inleda samtal. Men här har också förtroendet en stor roll. Oavsett om den potentiella kunden vet om det eller ej så har dennes information om ditt namn en fördel för dig. Chanserna ökar att ert samtal blir längre vilket i sig ökar chanserna för framtida affärer.

Nytt jobb – Ny Bil

Jag fick nyligen ett nytt jobb. Ni kanske kommer ihåg att mina föräldrar mer eller mindre gav mig ett ultimatum och jag har sedan dess letat jobb. Det är som budleverantör i kommunområdet, kanske inte det mest glamorösa arbetet. När jag drömde om vad jag skulle göra när jag blev äldre hade jag andra planer. Tyvärr är det ganska långt från det jag vill göra och jag kan bara hoppas att det inte kommer göra depressionen värre.

Jag undrar just nu om det någonsin blir bättre, är livet bara en lång tortyr? Mina föräldrar verkar lyckliga men är det inte bara för att de har inbillat sig att vad de gör faktiskt har något värde? Jag tvivlar på att det jag kommer göra under livet kommer ha någon stor påverkan på framtida generationer. Även om jag blir älskad och skapar familj kommer jag vara bortglömd inom ett par generationer. Vad spelar det då för roll vad jag gör just nu? Ibland känner jag mig bara som ett dammkorn i en tom värld.

Ny bil – Inredningsprojekt

En av de få positiva sakerna med mitt nya jobb är att jag får inreda bilen jag kommer använda för mina leveranser. Även om jag inte tror det nya jobbet kommer spela någon roll i slutändan är detta lite roligt. Jag har fått en lista över bilinredning till min nya tjänstebil och jag har lite frihet i hur bilinredningen kommer se ut i slutändan. Jag håller lite hopp i att tjänstebilen kommer ge mig mer frihet och glädje.

Livets hårda skola fortsätter utbilda mig och jag hoppas att lite ny bilinredning är ett steg framåt. Antagligen kommer det sluta lika bra som allting annat men det finns några små vackra färger i en övrigt grå och dyster värld.

Min älskade Håkan sjöng ju “Alla hade en vän med en bil”, men nu är det jag som är den där vännen med bilen. Som “kan åka långt bort”.

“Ordning & reda pengar på fredag”

Min mamma tjatar ofta på mig om att jag har det så stökigt på mitt rum. Men jag trivs bättre när inte allt är så himla perfekt hela tiden. Det känns som att vi flickor har mycket högre krav på oss när det kommer till ordning och reda samt vår egen hygien. Min mamma får ju panik när jag frågar om hon kan hämta upp mig och mina vänner med bilen och hon tycker att bilen är ”smutsig”. Den är alltså inte ens smutsig och vem orkar bry sig?

Idag har jag i alla fall tvingats ta tag i städandet och plockat undan, sorterat min garderob och tillslut dammtorkat, dammsugit och våttorkat. Alltså, fy vad tråkigt! Dessutom så luktar mitt rum annorlunda nu. ”Inte lika instängt” sa pappa och flinade. Men varför ska allt lukta citron? Varför är det så viktigt att sängen är bäddad, när jag ändå spenderar halva dagen i den med datorn på min mage? (Älskar att ligga under mitt fluffiga täcke och känna det mjuka tyget mot mina ben.)

Självklart ska det alltid skämtas i min familj när jag har städat och det är så störigt. Bara för att jag inte bryr mig så är det fritt fram och påpeka det. När jag inte bor hemma längre så slipper jag deras tjat. Det är förövrigt ett av de vanligaste argumenten: ”Men när du flyttar hemifrån så MÅSTE du städa”. Fast nä, jag måste ingenting.

Ser jag ut som städservice eller?

Jag sa till mamma att hon kan skaffa städservice så slipper jag städa och hon slipper bli stressad över att det är ostädat. Hon skrattade åt mig och sa att ”man kan inte köpa sig från alla problem, ibland måste man göra saker man inte tycker är roligt”. Men jag tror fan att hon tycker att det är roligt att städa. Äsch, jag tänker inte böja mig för samhällets krav. Jag tänker aldrig bli någon hemmafru och om min framtida kille inte klarar av det så får han städa eller beställa städservice. Punkt.

arv

När arvet fördelas

Vi är många som måste förhålla oss till ett arv någon gång i livet. När någon dör så kommer dennes egendom, kapital och skulder att på olika sätt föras vidare till någon annan, det är detta som kallas arv. Historiskt har arvet förändrats och fungerat på olika sätt på olika platser i olika tider. I vissa samhällen var det släkt som arvet gick till, oavsett hur avlägsen släkten var. Det fanns inget som hette testamente. I andra kulturer har arvet enbart förts vidare genom ett testamente och släkten ärvde inget om det inte stod i testamentet. I Sverige så fördelas arvet utefter Ärvdabalken och efter ett testamente om ett sådant finns. Barn till den avlidne kan dock inte ställas helt arvlösa till följd av ett testamente, även om arvet kan förminskas väsentligt.

Professionell hjälp

Rent praktiskt är det mycket att göra vid en anhörigs död. Det kan kännas övermäktigt att ställas inför något så basalt som arvet när sin nära släkting gått ur tiden. Det rekommenderas därför starkt att vända sig till en advokat eller jurist vid eventuella spörsmål angående arv, speciellt om det uppstår tvister eller oenigheter mellan arvtagare. Anlitar man hjälp så får man stöd genom hela processen, vilket av många anses väldigt skönt i det som ofta är en svår tid.

Praktiskt

Det första som bör göras är att de olika dödsbodelägarna kommer överens om ett ombud så att ni kan ta er vidare. Förhoppningsvis kommer ni bra överens och slipper oklarheter, det är främst sådana saker som gör att processen drar ut på tiden. Andra saker att ta i beaktning är testamentet, äktenskapsförordet och förteckningen över dödsbodelägarna som den bortgångna lämnat efter sig. Lagen kring arv är relativt bestämd och tydlig, trots detta är det inte ovanligt att tvistemål tas upp i rätten. Förhoppningsvis slipper ni naturligtvis detta. Det finns många bra tips kring arv och testamente, här är en artikel med fler riktigt bra råd.

Om psykisk ohälsa

Varför mår vi unga så satans dåligt? Det känns som vi försöker skylla vårt dåliga mående på allt: Sociala medier, högre krav i skolan, dåliga ideal, att det är fint att “bränna ut sig”. Jag tror tyvärr att många av dessa faktorer tillsammans bidrar till ångest och depression.

Tyvärr så finns det en gammal bild av psykisk ohälsa – att man har självskadebeteende, ätstörningar eller självmordstankar. Det finns absolut, men det är inte så för alla. Många döljer sina riktiga känslor väldigt väl. Därför är det viktigt att prata om det tror jag. Jag hedrar Therese Lindgren för det arbete hon gör exempelvis, men också aldrig ensam som är en organisation som belyser ämnet. Vi måste normalisera för att skydda oss från psykisk ohälsa, hålla varandra bakom ryggen och hjälpa varandra.

Känner du någon som mår dåligt så är det bästa du kan göra att bara lyssna och finnas där för hen. Tveka inte på om du ska höra av dig eller prata om det. Det är viktigt att veta att det finns någon där för en.

aldrig ensam

STOPP

Från och med idag så ska jag sluta ha ångest. Jag ska istället njuta av friheten och inte tycka synd om mig själv. Från och med tre-två-ett-NU! Idag ska jag och några vänner åka till en sommarstuga och där ska jag njuta av skog och mark, bada i en alldeles för kall sjö och på kvällarna ska vi tända ljus, spela kort och dricka oss fulla på billigt lådvin. Om det inte är frihet så vet jag inte vad.

Förresten så trillade jag på cykeln innan och fick ett skrubbsår på knät. Blev typ glad (?) för det finns inget somrigare än skrubbsår på knäna.

Fjärill

Såg den här bilden på tumblr och blev kär. Tänker att det är en pojke som låter ångesten flyga iväg mot frihet. Han kanske dör? Vem är han? Har han tagit sitt liv? Jag vet inte. Vill i alla fall ha den här som tavla.

Bästa vän

Vaknade NU? Visst att jag har haft svårt att sova de senaste veckorna och blivit lite av en nattuggla, men jag brukar ändå vara uppe innan 12. Just nu längtar jag bara till fredag så det spelar ingen roll att jag har sovit bort hela dagen. På fredag kommer nämligen min vän Emma hem från spårkresa på Cypern. Hon har varit borta sedan studenten och jag har saknat henne så himla mycket. Blir spännande äventyr i helgen då med andra ord eftersom hon äntligen är tillbaka. <3

De ska bygga hus

Mina föräldrar har fått för sig att de vill bygga hus. Jag gillar inte förändring och jag gillar inte tanken på att flytta ifrån mitt rum eller ens den här gatan. Jag protesterade när mina föräldrar berättade, men de rynkade på pannan.

Du är 18 år, du behöver inte bo med oss

Som att jag inte har tillräckligt med oro för framtiden så ska de rycka upp den enda tryggheten jag har och dessutom påminna mig om att jag är gammal nog att flytta hemifrån nu.

Det här är en process, vi förväntar oss inte att du ska bo kvar när huset är färdigt

Jag frågade dem varför de ens vill flytta och då hade de tusen argument…

“Varför vi vill bygga hus”

  • Vi behöver inte lika stort hus längre
  • Vi kommer inte orka renovera när vi blir äldre & det är skönt att bo i något nytt och fräscht
  • Vi har inte samma behov av att bo nära stan utan vill komma ut i naturen lite
  • Det känns lyxigt att vi är de första som flyttar in
  • Vi kan anpassa det precis efter våra behov och önskemål
  • Det är en bra tid att sälja villan nu

Jag frågade dem hur lång tid de trodde att det skulle ta och de sa att det tar 1-2 år beroende på hur fort de hittar en tomt de gillar. 1-2 år är ju snart? De förväntar sig alltså att jag ska flytta ut inom 1-2 år. Jag har inte ens ett jobb?

Jag hatar att vara yngst. Mina två syskon har båda studerat vidare direkt efter gymnasiet. Bra utbildningar. De har liksom till och med jobbat extra under tiden de har studerat. Nu blir jag bara jämförd med dem hela tiden.

Ska inte du också studera juridik?” sa morfar till mig på studenten.

Alltså jag vet inte vad jag vill och nu ska mina föräldrar bygga hus. De ger mig typ en deadline.

Ordna upp ditt liv inom 1-2 år annars hamnar du på gatan”.

Åter ångest.

Jag kan bränna dig som du aldrig bränt dig

Hur kan man ha söndagsångest när man är arbetslös? Jag sitter här på mitt rum, sömnlös med en orosklump i magen för att helgen är över. Det känns som att alla har ett liv förutom jag. Mina vänner har fått jobb, sommarjobb eller åker på semester. Jag är kvar här i mitt rum och stirrar i taket. Jag är rastlös till tusen och längtar till helgen då vi dricker vin som min väns storebror köpt ut till oss och röker cigaretter. Men nu är det söndag och det är långt till nästa helg.