Om psykisk ohälsa

Varför mår vi unga så satans dåligt? Det känns som vi försöker skylla vårt dåliga mående på allt: Sociala medier, högre krav i skolan, dåliga ideal, att det är fint att “bränna ut sig”. Jag tror tyvärr att många av dessa faktorer tillsammans bidrar till ångest och depression.

Tyvärr så finns det en gammal bild av psykisk ohälsa – att man har självskadebeteende, ätstörningar eller självmordstankar. Det finns absolut, men det är inte så för alla. Många döljer sina riktiga känslor väldigt väl. Därför är det viktigt att prata om det tror jag. Jag hedrar Therese Lindgren för det arbete hon gör exempelvis, men också aldrig ensam som är en organisation som belyser ämnet. Vi måste normalisera för att skydda oss från psykisk ohälsa, hålla varandra bakom ryggen och hjälpa varandra.

Känner du någon som mår dåligt så är det bästa du kan göra att bara lyssna och finnas där för hen. Tveka inte på om du ska höra av dig eller prata om det. Det är viktigt att veta att det finns någon där för en.

aldrig ensam

Jag kan bränna dig som du aldrig bränt dig

Hur kan man ha söndagsångest när man är arbetslös? Jag sitter här på mitt rum, sömnlös med en orosklump i magen för att helgen är över. Det känns som att alla har ett liv förutom jag. Mina vänner har fått jobb, sommarjobb eller åker på semester. Jag är kvar här i mitt rum och stirrar i taket. Jag är rastlös till tusen och längtar till helgen då vi dricker vin som min väns storebror köpt ut till oss och röker cigaretter. Men nu är det söndag och det är långt till nästa helg.

Bli inte som jag när du blir stor

Håkan Hällström <3

 

Vad ska du bli när du blir stor? En fråga vi ställer till små barn. En fråga som vi får när vi bara är några år gammal. En fråga som sen återkommer ofta. Som man får vid en arbetsintervju. En fråga som äter upp en inifrån då alla andra vet vad fan de ska göra med sina liv. De har allting liksom planerat och redo. Jag har inte det. Jag vill leva sommarlovsliv resten av livet. För 3 dagar sedan tog jag studenten. Det var fest och vi var fulla, glada och dansade hela natten. Jag tryckte undan min egen oro och ängslighet för att kunna njuta av dagen. Men nu tre dagar senare så kryper den nära inpå. Jag stirrar i taket på kvällarna och tänker att fan nu är jag vuxen. Den här bloggen blir alltså ett medium för mig att ventilera. Jag bryr mig inte om det inte är en jävel som läser, men om det gör det så vill jag vara anonym.

Jag hade ingen aning om vad bloggen skulle heta så det fick bli Furillen som typ är en ö på Gotland som enligt Wikipedia brann för 500 år sedan. Det tycker jag låter så vackert, att en hel ö stod i lågor men idag är en fridfull plats.