En stationär bandsåg är kanske inte det verktyg man som vanlig hemmasnickare använder mest frekvent. Min såg har ibland stått orörd i garaget i månader i sträck men när jag har fått tillfälle att använda den har jag ändå alltid varit väldigt tacksam att jag har den. Den har i och för sig ett par år på nacken men en bandsåg har inte direkt ett bäst-föredatum. Jag försöker ta god hand om den, även när jag inte använder den. Allt för att se till att den står stabilt mot tidens tand.
Jag fick min bandsåg av min bror som är metallarbetare. Han påstod att en bandsåg var en ”basvara” i var mans hem och att det var märkligt att jag inte redan ägde en. Jag sa till honom att jag är ju revisor och har aldrig tidigare haft användning för en bandsåg, varför skulle jag plötslig ha det nu? Min bror svarade att några a hans mest uppskattade ägodelar hade tillverkats med hjälp av hans egen bandsåg, som hans sons vagga, en gunghäst till hans äldsta barnbarn, en fotpall han hade till fåtöljen framför brasan. Min bror var en händig man. Han hade alltid varit den händiga och kreativa av oss. Jag trivs bäst med ordning, förutsägbarhet, och siffror.
Presenten som var en bandsåg var därför förvånande för mig. Få människor känner mig så väl som min bror och sågen stod länge oanvänd i garaget. En dag hur som helst fick jag för mig att jag kanske, precis som min bror, skulle kunna skapa ett omtyckt föremål att bygga minnen kring. Jag började med en väldigt enkel modell av adventsljusstake och den har nu fått agera värd åt många adventsljus. Jag hade svårt att tro att jag skulle kunna fästa mig så vid ett föremål, men den där staken är mig faktiskt väldigt kär.